Försaka/vara nöjd

Vad är din huvudperson beredd att försaka

för att en person som de bryr sig om ska vara nöjd?

Kan vatten tala? Kan vatten viska och övertala någon att närma sig, att vada ut för att slutligen omslutas av vågor, silverglittrande, sammetsmjuka och vänliga?

-Lorelei, mumlade Siri och kände dragningen mot det klara, djupa, gröna.

Mammas röst överröstade bruset av vågorna som drog med sig tusentals stenar upp på land och sen tillbaka ner igen. Silkeslena, runda, avlånga vita rullade de i vågornas takt. Varje sten kändes unik, slipad till en personlighet och Siri tog upp en och en, slängde dem när ögat upptäckte nästa formfulländade bit av berg som malts sönder under årtusenden.

-Du får inte bada om du är ensam! Mammas röst avslöjade en skräck för det som kunde hända. För det som hänt hennes lillebror, 5-åringen som drunknat i den kalla bäcken, där snösmältningen gjort att bäcken drog med sig allt i en strid ström, stenar, rötter och en liten pojke som inte hunnit att skrika.

-Aldrig, du får aldrig bada, inte ens simma vid stranden, om du är ensam!

Siri vadade en halvmeter ut i vattnet. Hunden höll sig uppe på stranden, hon var rädd för vågorna. Ingen människa syntes till. Fötterna sjönk ner i den lösa sanden, silade mellan tårna. Ibland kom en större våg, spolade halvvägs upp mot knäna, det blev svårare att hålla balansen. Siri njöt, höll sig uppe med hjälp av armarna, utfällda som flygplansvingar. Byxorna, som var uppkavlade, men som ideligen gled ner, var genomvåta, vattnet sögs upp genom tyget.

En bil parkerade inte långt från henne. Ett ungt par klev ut. Kvinnan sträckte på sig och rättade till solglasögonen, mannen tryckte en extra gång med nyckeln så han var säker på att bilen var låst när de började gå bortåt stranden på behörigt avstånd från vågorna.

Nu kunde hon bada, hon var inte längre ensam! Kassen med baddräkt och handduk hängde på ryggen, paret var nu så långt bort att hon utan vidare kunde byta om utan att genera dem.

-Om dom som finns på stranden inte är simkunniga, så får du ändå inte bada!

-Men mamma, hur ska jag veta det? Ska jag gå fram och fråga folk om dom kan vara så snälla och simma ut och rädda mig om det behövs? Siri kunde inte rubba mammans föreställning om vad hon måste göra innan hon kastade sig i vattnet.

Siri älskade vatten, kallt spelade ingen roll, även om njutningen då var större efter bastu eller en stund i brännande sol. Att kasta sig med huvudet före, att låta sig omslutas, omfamnas av vattnet – det var den absoluta njutningen.

Paret återvände, gick tätt, uppslukade av varandra.

Siri hängde kassen på ryggen igen.

Vattnet hördes inte längre. Varken viskade eller ropade.