SKRIVKONTAKT
En scen där din huvudperson måste övertyga någon som är
tveksam.
Hon hade nästa fått ett JA från honom eller hur skulle hon
tolka ett ”nämen hur menar du”,
samtidigt som han verkligen vikt ihop tidningen och lagt den
på det lilla nötta bordet bredvid soffan, som fortfarande doldes av det luddiga
överdraget, fast de kommit överens om att låta klä om den i vitaste vitt, nu
när hunden var död.
…….
I flera dagar hade hon formulerat sin fråga, vridit och vänt
på orden, placerat argumenten i olika formationer, rådfrågat sin bästa väninna
sedan barndomen, men framför allt använt de magiska hjälpmedel hon själv
behärskade: tarotkorten och pendeln, för att till slut lägga ut 320 kronor på
att ringa ett medium, som i en annons i Tara sett så förtroendeingivande rakt
på henne, ja, nästan klivit ut från tidningssidan för att hjälpe henne.
Mediet hade bekräftat henne. Deras resonemang hade mynnat ut
i precis det som hon själv förstått sedan flera månader, nästa ett år, men inte
blivit klar över förrän i torsdags, just som hon klev in genom dörren och kände
lukten.
…….
När han hasplade ur sig sitt ”nämen hur menar du” gick
rösten upp i falsett, fast det var kanske av ansträngningen av att resa sig upp
ur soffans famn eller av att han inte kunde stödja sig med den brutna armen,
även om gipsklumpen egentligen var ett bra hjälpmedel för både det ena och
andra. Hans ögon sökte teverutan, där hockeykrigarna satsade allt på att vinna
en just nu betydelselös match i den olympiska ringleken.
Hon väntade på ett svar, på hans JA, som skulle förändra
hennes liv till det bättre, ge henne en känsla av betydelse, en känsla hon
saknat hela det liv hon kom ihåg.
……
Att retirera, att backa ut i köket, skulle göra att han
vunnit bara genom att förhala sitt svar, samtidigt som hon visste att det inte
fanns en andra chans att få honom att gå med på hennes förslag. Hon höll sig i
dörrkarmen lutade sig framåt, sökte hans blick – det var svenska ishockeyspelarna
mot henne, kände att det nu bara fanns ett vapen kvar.
Det hade fungerat förr. Han klarade aldrig att stå emot. Det
rev upp ett gömt, djupt sår hos honom.
Hon började gråta.
En spännande text, jag undrar vad det är hon vill göra. Och jag vill absolut veta vad det som anas på slutet, såret, består av.
SvaraRaderaJag hade också tolkat "nämen hur menar du" som att det fanns en öppning :-).
Vissa meningar känns för mig lite för långa. Jag tänkte speciellt på det i första meningen.
hej Ethel! Tack för din kommentar! Jag själv tänker på något hon vill för att hålla styrfart genom texten, men lämnar öppet för läsaren att hitta egen lösning. Det kanske är en bra grej, även i en roman, eller vad tror du? En längre text kommer naturligtvis att avslöja en hel del. Första meningen skrev jag, inspirerad av A Munro, lång, pratig om småsaker och sen flika in nåt större (hunden dog). Kul att testa nåt som man inte gör i vanliga fall, bra med din synpunkt där! Jag har försökt att kommentera hos dig, men när jag trycker på Publ, så antingen försvinner texten eller så går den inte in i din blogg. Puh. På andras bloggar kan jag inte kommentera för där finns inte rutan med namn o bloggadress!
SvaraRaderaHej Gunilla! Ja jag tycker absolut att man i en längre text ska ha något som inte får en lösning förrän på sista sidorna. Något som, precis som du menar, för texten framåt, som läsaren får fundera över genom hela berättelsen.
SvaraRaderaKul att prova olika sätt att skriva. Tycker jag också. Jag försöker mig på att vara "djup" ibland. Skriva med många metaforer, bilder, omskrivningar, men det blir bara platt. Lärorikt dock och jag inser att jag kan bara skriva som "mig själv" :-).
Om du vill får du gärna kommentera min text här. Jag kollar senare. Konstigt att det inte går att kommentera. Fattar inte vad det beror på...